En mycket bra dikt skriven av http://urettsuddigtperspektiv.webblogg.se/

Mitt leende är felstavat
jag kan inte bokstavera det mörker
som byggt ett universum i mitt bröst
Och jag är livrädd för livet
som inte hör hur min röst sviker mig
även när den lovat att vara stabil

Jag samlar mod i mina sprickor
trehundraelva skrik på hjälp
bakom ett par stängda läppar
Inser att jag varken är unik
eller tillräckligt sjuk
för att kunna bli frisk

Men ändå
lider jag mig igenom gråtande år
och månader som bara blundar
för veckorna

dagarna är det ingen som ser

Och det finns bara en enda sak
som är värre
än att må dåligt
och vilja dö

det är att må dåligt
och vilja leva
men inte kunna