En gammal vän (vet inte vad jag ska kalla de eftersom jag inte vet vart vi står) körde åt helvete här om dagen. Som tur är så gick allt bra.

Men de jag ville komma fram till att när jag fick höra de så börja tankarna snurra (först en otroligt klump i magen och illamående om att de inte hade gått bra med den personen), tankarna på riktiga vänner, såna man har så mycket minnen med, och sånn stor betydelse dom har haft för en, så oavsett hur ovän jag än skulle bli med en vän som stått mig otroligt nära o betytt mycke, så kommer jag aldrig att släppa taget om den helt. Oavsett om den vill ha något med mig att göra eller inte så kommer jag fortfarande säga grattis, god jul, glad midsommar o.s.v. kommer se till så att dom vet att jag finns om det är något, oavsett hur mycket dom hata mig.

Jag vägrar släppa taget för sanna, riktiga vänner är otroligt svårt att hitta, så dom släpper jag aldrig!

Vet egentligen inte varför jag skrev ut de, men antar att jag vill att mina vänner ska veta vad dom betyder och veta att jag finns där, när som helst.