Hur livet kan vända och inte alls gå som planerat.
Va ute o gick me Troja en sväng igårkväll, o kom o tänka på hur mitt liv vände o inte alls gick som planerat.
Men på ett positivt sätt.
I mars avslutades ett nästan 2 år långt förhållande.
Jag tänkte då att nu är de min tid, min tid för mig själv, ja kan göra va som helst, åka vart ja vill, när ja vill, utan att behöva tänka på någon! Nu vare min tid!
Men det tog inte lång tid innan jag träffade någon som kom till o skulle betyda oerhört mycket för mig.
Ja va ute o festa mycke, spenderade mycke tid me mina kära Junselepojkar o mina underbara brudar. Lärde känna otroligt mycke nytt folk, va ute på galenskaper, bara levde livet och va oerhört glad!
Jag umgicks även mycket med en speciell person. Trivdes riktit bra i de sällskapet, vi gjorde inge speciellt, men hade ändå riktit kul tillsammans. Jag kunde vara mig själv helt enkelt!
Sommarn spenderades med mycke olika folk, funderingar kring mitt liv kom o gick, känslor vart allt starkare.
Planer på att sticka härifrån o bara testa sig fram på första bästa man hitta fanns, planer på att bara resa runt o leva livet va något som lockade otroligt.
Men, så vart aldrig fallet, jag vart och är kvar i Sollefteå, staden som jag alltid ha vela komme ifrån.
De handla inte om vart ja bo, för att vara lycklig. Det handla om vilka jag ha runt omkring mig och vad jag gör mitt liv till som är vad som gör mig lycklig.
Jag ha min familj och mina underbara vänner här, ni gör mig lycklig, jag vill inte flytta härifrån och byta ut er mot några andra, finns inte en chans att de finns några personer som helst i denna värld som är så knäpp, charmiga, underbara och allmänt störd som mina Junselepojkar är. Och inte en chans att de finns några personer som är lika blåst, nördi, charmiga, underbara och allmänt störd som mina älskade väninnor är.
Och sist men inte minst, hade jag flyttat härifrån så hade jag aldrig haft den otroligt underbara pojkvän som jag har nu.
Den 23 september vart de officiellt, vi gav de en chans, de kunde ju inte mer än gå åt helvete satt säga :)
När vi bestämde oss för att ge de en chans, så kändes de som att någon sprängt en bomb inom mig.
Känslorna kom från alla dess håll, genom att vi inte visste vad vi höll på me eller hade så hade ja antagligen stängt inne och döljt massa känsler utan att märkt det själv. Men när de vart officiellt så förstog jag att jag hade mer känslor än vad jag hade trott. Tobias va min andra hälft, min raka motsats men ändå så lik. Det tog inte lång tid innan jag insåg att jag verkligen älskade han! Att alla surrar om "de finns en speciell person för alla" ha ja aldrig riktit trott på, förrän nu när jag insett att Tobias är den som är speciell för mig!
Nog babblat om allt, för me allt detta babbel ville jag bara komma fram till en sak.
För ett drygt halv år sedan stog ja där me planer om att sticka iväg, leva livet o bara tänka på mig själv.
Idag stå jag här, bor med pojkvännen, ska adressändra, fått smeknamnet "matte" åt Troja, underbar familj och underbara nära och kära. Det slog mig, att resa runt o flänga runt är inte livet, inte för mig. Här står jag idag, och enligt mig så lever jag livet just nu, allt blir bara bättre o bättre för var dag som gå, jag är lycklig och kan omöjligt tro att jag hade vare lika glad och lycklig i en annan stad me andra människor. Nu är de visserligen inget man kan veta, men jag vet att det inte är något jag vill chansa på heller!
För mig är ni livet!
Postat av: Lina & Odin
URL: http://lina007.blogspot.com
2010-11-21 / 19:17:27
Gulle dig <3
Postat av: Anna
2010-11-21 / 21:03:10
Söt du är malin
:) men så länge man är lycklig, glad o nöjd lever man ju sitt liv :) vi få ta en prommis me dogsen nån dag. trojja o somie eju pals ;)
