Sitter och läser min andra blogg, http://enbusunge.blogg.se/ .
Känns skönt att läsa den, några personer har sagt till mig att de saker jag skriver känner dom igen från sig själv.
Jag är inte ensam.

Kommer ihåg en person som kände igen sig från ett stycke;

"Jag försvinner snart. De finns inte mycket eller många,
som faller mig i smaken i den här staden.
Men de lilla som finns, vet det redan.
Förlåt, det är fegt, men jag måste. Jag gråter nu,
och jag tar det som ett tecken på att jag inte orkar mer .."

Måste ta itu med den bloggen snart. Uppdatera den oftare. Så kanske jag börjar må bättre då?